En tröst att tänka att hon har det värre

Fast egentligen...Hur illa allting än känns, hur ont det än gör att veta att han inte fullt ut vill ha en, hur B, ensammast i välrlden, missyckad och otillräcklig man än känner sig, så är det alltid en tröst att tänka,
- Hon har du det ju värre egentligen, trots att hon inte vet nåt, och jag skulle aldrig aldrig vilja vara hon, fastän han säger/ sagt att han älskar henne...
Jag vet ju i alla fall - E han inte med mig så e han med henne. När han e borta och inte svarar på hennes samtal vet hon inte att han är med mig. Jag vet åtmindstånde. Och han har aldrig lovat mig något...

( Inte för att jag njuter över att hon har det värre eller mår sämre, men det är bara en tröst, just när man e på väg att ge upp allt, så kan det va skönt att tänka- man e ju i alla fall inte hon...Jag har ju ett val. Hon har inget val, för hon vet inget)