Fan fan fan

Okey jag har brutal ångest...Jag har gjort nåt hemskt. Jag vet inte hur jag ska börja? Jag börjar såhär.
Jag har tre jobb...Ett viktigt och två mindre viiktiga. Av de två mindre viktiga är det ena kul och det andra e bra extra cash. och det viktiga det är kul, cash och viktigt helt enkelt.
I alla fall, på lördag jobbar jag på mina båda mindre viktiga jobb. Ena dagtid den andra kvällstid... Jag boka upp mig på båda jobben dels för att jag behöver cash och främst för att vara uppbokad på något som inte går att avboka, så att jag också skulle kunna säga att jag inte kan träffa honom ifall han skulle vilja träffas.
Jag boka upp mig för att ha någonting att göra på kvällen så att jag inte skulle behöva sitta hemma och hoppas/vänta på att han skulle vilja träffa mig. Jag boka upp mig för att vara bizzy. Jag boka upp mig för jag vet att jag inte kommer vilja gå ut och festa, för att sen bli lite tipsy för att senare på kvällen börja ringa honom...
( Och gå ut och festa är inte någon uppbokning, det är lätt att avboka)
I alla fall igår snacka vi i telefon och han sa att han kommer till stockholm, för att fixa med sin lägenhet, och vi bestämde inte 100% men han sa att vi skulle kunna träffas på lördan...
Fan jag visste det...Och jag som bokat upp mig på oavbokningsbara grejjer!
Jag säger det till honom att jag är uppbokad...Och att vi inte kan träffas och hoppades på att han skulle säga okey då ses vi på fredan eller så hänger vi hela söndan.
Men nej inget sånt från hans håll. Vi lägger på och jag får en klump i magen.
Och jag skäms för att skriva detta. Vad gör jag nu? Jag som vill träffa honom. Jag behöver träffa honom, jag vill ha hans närhet, jag vill kyssa honom, jag vill ligga med honom, Åhhhhh vi skulle kunna ha så mysigt, OM JAG INTE HADE MASSA JOBB. Så vad gör jag då? Förlåt det här är så hemskt...
Jag sms.ar mitt mindre viktiga kvällsjobb och säger att jag inte kommer ifrån mitt dagjobb att jag var tvungen att hoppa in för en annan tjej, - så jag kan inte jobba på kvällen.
Samtidigt som jag gör detta sköljer ångesten över mig och för en sekund tänker jag
- Han och jag kommer endå inte ses, ha har aldrig aldrig ansträngt sig för min skull, sedan han vant sig vid min tillgänglighet (ibörjan visst) men inte längre... Äh, jag skickar det...
Och nu snacka jag med honom i telefon och han kan inte träffas på lördag, eller rättare sagt han tänker inte anstränga sig för att träffa mig på lördag, han har grejjer att fixa.
Jag mår så dåligt. Även om vi skulle ses så har jag svikit mitt kvällsjobb och detta är för tredje gången för hans skull. Vad händer med mig, vad gör jag varför. Jag hatar mig själv nu. Det här är hemskt...Känns som om jag går på gymnasiet...
Jag får sånna flashbacks. Jag pallar inte med mig själv just nu.
Och hon som jag sms är såååååå besviken...Den här känslan har jag inte haft en jag gick i gymnasiet...
Det hade till och med kännts bättre om jag hade avbokat bara för att jag inte orkade, för att jag var lat eller för att jag ville gå på fest...Men nu när jag vet den riktiga anledningen, mår jag bara dåligt...