Återfall

veckan har varit bra. Väldigt bra. Jag har njutit av min ensamhet i min lägenhet, hans utflytt. Luften och energin i mitt hem har blivit sig själv igen. Det var som om det var ett tryck innan när han bodde här. Ett tryck av jobbighet, förudmjukelse och smuts. Nåt som jag inte märkte riktigt när han var här, men som jag märkte efter att han lämnat mitt hem. Det har helt enkelt rensats ut och i söndags när jag vaknade vaknade jag av frihetskänslor. Jag tänkte att tänk att jag släppt in en människa gett honom allt och han har bara tagit och tagit och tagit utan att ge någonting tillbaka och jag fortsatte att ge och ge och ge...Tills jag var helt slut. Jag fattade det inte då, men nu fattar jag. Hemskt. Som sagt har jag mått bar och haft en härlig lycko och frihetskänsla.
Fram tills igår. Snubben har mina nycklar sen han bodde här. Och vi har kommit överens om att jag ska ha dem, men att det inte är brottom. Ja just det pratade snabbt med honom I lördags och frågade om det var över mellan oss, och han svarade - Vadå har det har inte varit nåt mellan oss så det är inget som kan vara över. Jag bara skakade på huvet och gav ifrån mig ett inre skratt. HAN E JU SÅ ROLIG. i vilket fall dagarna har gått galant. Inga samtal från honom och inga samtal till honom från mig. Men igår ringde han vid tre tiden. Jag fick hjärtklappning och tappade focus och humör. Darrningar och blev påmind av hans exictens.
Fan jag pallar inte, men jag svarade.
Han frågade vart jag var och att han var vid mina kvarter. Jag svarade att jag var på andra sidan stan.
- Okey men när är du hemma?
- Jag vet inte. Ska ha ett möte nu, men jag kanske e hemma till sju.
- Men då e inte jag o dina kvarter. När e du hemma imorgon, övermorgon?
- Men du jag vet inte jag...jag e hemma när jag e hemma och...Men du det är inte brottom. Vi kan höras om nycklarna senare. Jag har en träff nu. Vi hörs ok.
- Men du e väl hemma nån gång...Vad gör du?
- Vi hörs, det e lungt.
Han var hetsig och jobbig. Han gjorde mig nervös och stressad och jag tappar totalt koncentrationen. Jag pallar verkligen inte träffa honom, jag orkar inte hålla på och ringas om att få nycklarna och försöka synka med honom. Så jag ringde tilbaka.

- Du för att underlätta för dig så ere ju bara för dig att lämna mina nycklar i brevlådan när du har vägarna förbi nästa gång. Det blir enklast så för både dig och mig.

Han gick med på det.
Så då var det avklarat. Puh! Men visst kände jag mig ur dagens balans och disstraherad.

Efter ca en halvtimma ringer han tillbaka till mig.
- Vad håller du på med. Vad menar du med att jag ska lämna dem i brevlådan. Nu kornar du mig i ett hörn igen som alltid. Som i lördags när du frågar om det är över mellan oss och nu det här med nycklarna ska lämnas i brevlådan. Vad håller du på med.
- Inget, jag tänkte bara att det skulle bli enklast så för att du blev så hetsig över att jag inte kunde ge dig en tid då jag var hemma.
- Okey men jag kommer till dig imorgon, vad gör du imorgon.
- Jag är upptagen, imorgon e jag inte hemma.
- Vad ska du göra.
Han frågade mig hundra gånger typ...Jag svarade med att jag inte var redovisningsskyldig, åsså höll vi på så fram och tillbaka ett litet tag. Jag blir dum och paralyserad i hjärnan när jag pratar med honom, stressad och svettig. Till slut sa jag att jag skulle ut och träffa vänner. Han börja snacka om att jag ljög och att jag säkert skulle träffa nån annan. Jag skrattade till lite och sa att tror du att jag har lust och ork att träffa nån nu efter allt vårt.
I vilket fall sa jag till slut. Jag har ju sagt att jag e hemma vid sju idag så vill du komma när jag e hemma så e det idag vid sju. Så enkelt ere. imorgon e jag inte hemma. Och jag vet inte just nu hur resten av veckan ser ut.
Han säger - Oket jag kommer idag vid sju,...Vi träffas hemma hos dig inte ute.
Jag sa ok.
Jag drog hem vid sex tiden. Plockade upp lite hemma hos mig och började förbereda mig mentalt.
För att göra det kort...Och kära läsare...Ni fattar väl by now...Han kom inte alls.
Så där satt jag som ett pucko igen och väntade, tappade humöret ännu mer, kände mig svag och dum olustig och bara såååå på botten. Han vann igen. Han lyckades igen. Att förstöra min hela dag. Jag blev så matt att jag inte pallade att gå och träna fast det var inplanerat. Planen var att hade han kommit vid sju skulle jag i alla fall vara tvungen att gå vid åtta för att hinna till mitt träningspass. Men nu när han inte dök upp pallade jag inte göra nåt.
Jag ringde honom, han svara inte, jag smsa honom han svarade inte.
Till slut ringde jag hem till DEM, han svarade. Jag sa Hej det är...Han la på.
Fem munuter efter ringer han mig och skriker i mitt öra om att jag e dum i huvet som ringer honom tusen gånger att människor inte låter honom vara. Jag sa att he brings it up on him self...Säger man sju så kommer man.
Då i det ögonblicket kände jag att -Du jag behöver inte de nycklarna. Skit i det. ( Jag låser bara överlåset hädanefter).
Vi la på. Två minuter efter ångrade jag mig. För jag behöver extra nycklarna- Ringde tillbaka sa kort ock koncict...Lägg nycklarna i brevlådan jag vill ha dem. Och så la jag på i hans ansikt. Det är första gången jag har lagt på luren in his face, medans han gjort det mot mig ca tusen gånger.
Efter det var jag sååååååååååå förbannad. Jag kände mig så förudmjukad än en gång Fuck Fuck Fuck. Han lyckades att ta ifrån mig all min energi igen. Han ska bestämma. Han bara ville sätta mig på plats. Han är alltid steget före. Han är verkligen en disgrace to humanity. Han e ond och elak. Han är hemsk, han är en förbannelse.