Avgiftning

Fan vad rädd jag var förra veckan innan jag drog till Berlin. Jag var helt säker på att jag skulle dö. Inte klara det här uppbrottet.
Var rädd för att det skulle dröjja minst 4 månader innan jag typ kommit över honom. Jag hade ingen lust för nånting. Önskade typ att nån bara av en slump skulle skjuta mig. Puff. Jag var rädd för de kommande fyra månaderna. Men nej, det behövdes bara ett Berlin och ett nytt focus. Det va så lätt. Okey jag ska erkänna att jag e ju inte ÖVER honom...Men I'm in a good place att det är manegeble just nu. Jag äter, skrattar, e social tränar och väntar inte på att han ska höra av sig till mig. Jag vill typ inte att han ska höra av sig till mig, för ifall han hörde av sig till mig är jag inte riktigt säker på att jag skulle inte kunna motstå att gå med på att vilja träffa honom, av bara ren nyfikenhet. Och den risken vill jag inte ta, för jag kanske faller på en gång. Så det e sååååå bra att han inte hör av sig till mig. Tack Tack övre makter.jag klarar galant av att han inte hör av sig till mig, just nu.
Och Jag har inte lust att höra av mig till honom heller vilket är väldigt väldigt bra.
En annan grej, mitt focus byte är så bra, att han bor i ett annat land( på andra sidan vattnet)...Alltså utanför sveriges gränser. Detta betyder att jag är helt fri i Stockholm. Jag är nu öppen för alla nya förslag som kan vara mycket mycket bättre än allt. För jag menar säg att jag hade bytt focus till nåt här i stockholm, kankse jag skulle sitta och vänta på att han skulle höra av sig, jag kankse skulle fantisera om att han och jag skulle kunna hitta på saker eller så skulle jag gå på de ställen som han brukar hänga på för att få träffa honom. Alltså börja styra mina intressen efter honom. Men nu är det omöjligt eftersom mitt nya focus inte ens bor här inom de svenska gränserna. Så jag e liksom lite pånyttfödd beredd att ta emot något fräscht något som kan bli på riktigt. Jag är Friare nu...
Åhhhhh Jag har kännt mig som om jag var i en web alltså fast i ett spindelnär. Ett tag var jag så förrvirrad. jag får rysningar bara av tanken över hur hemskt allting egentligen varit. Och det kanske jag pallar berätta en annan dag. Inte nu för jag e så fri, och mår så mycket mycket bättre än vad jag har gjort de senaste fem månaderna.