Fredas natt

Det ringer på min telefon...typ fem på morgonen. Jag fumlar till mig telefonen, ser med ett halvt öga att det e han som ringer...
Jag svarar...och på andra sidan hör jag Hej det är....du vet vems tjej. Han har berättat om er att ni träffas och har ett förhållande.
Jag är i chock, men för trött och borta i huvet för att chockas och paralyseras totalt, men för flummig i huvet för att vara snabbtänkt. Och svarar på påståendet instämmande. Ja det e så, eller förhållande och förhållande, vi ses ibland.( Men han hade ju inte alls erkänt något) Det var bara ett trick från henne...Men som sagt my guards var inte framme.
Jag besparade henne dataljerna, inte för att skydda honom, aldrig, men mer för att skydda hennes hjärta.
Jag blev hennes psykolog och hon min psykolog. Hon är snäll och vänlig, jag är snäll och vänlig. Vi snackar i en halvtimma...Hon ursäktar sig för att hon stör, jag sa att hon inte alls ska känna att hon stör, hon har all rätt i världen att terra mig, jävlas med mig hata mig och bete sig hur psyko hon bara än kan. Jag kommer fatta, jag skulle varit hemsk.
Samtalet avslutas med att han hörs i bakgrunden hos henne. - Vem pratar du med? Jag är tyst hon är tyst. Och säger OK "älskarinnan" Tack för samtalet. Vi lägger på.
Jag fick fram mycket info i det samtalet...Mycke och det värsta är att jag fick fram att han verkligen verkar tycka om mig, fast han inte kan visa det. Varken för mig eller någonsin kunnat för henne. Det kändes skönt. Han är alltså sån. Han har svårt för att visa känslor. Jag slipper tänka på hur han älskat/älskar henne.
Hon hade hittat hans hemliga mobil, mobilen som han använder för att kunna ringa mig med.
Vilket pucko han är som lät henne hitta den.
Hon hade läst våra sms. Det gör ont att tänka på att vara hon. Men nu vet jag att jag är hans nr 1 älskarinna... Han har inte fler.