Ofräscht

Okey...
Vad som hände i onsdags.
Jag hade ringt honom tidigare och sa att jag skulle jobba överoch att jag tidigast kunde ta 22.00 tåget till honom. Jag frågade om det va ok att jag kom så sent och jag ville veta vilken buss jag skulle ta från stationen till dit han "bor".
Han säger att han kommer och möter mig på stationen. Och av erfarenhet vet jag att han aldrig kommit och mött mig...Så jag säger kolla bara upp vilken buss som går, du behöver inte möta mig. Och han säger...NU när jag väl erbjuder mig att komma och möta dig, börjar du säga att kag inte ska...Annars brukar du bitcha om att jag aldrig möter dig...Va glad att jag vill göra det nu. Okey okey säger jag kom och hämta mig då.
22.00 sätter jag mig på tåget...skriver ett mess, att jag hann med tåget.
Kl blir 23.00 och jag är framme. Ingen snubbe som väntar på mig. Så jag ringer...inge svar. Ringer igen...igen och igen. Snubben hade somnat.
Jag viste det. Jag kände mig så dum i hela huvet. Jag hade inte räknat med att han skulle komma, men nånstans inom mig hoppades jag. I alla fall jag tog en sketen taxi och typ sa adressen, det jag typ kom ihåg av den.
Just då ringer han.
Jag var kort. Kom hem till honom.
Han börjar smäöra försöker pussa och krama på mig. Jag tar bort honom från mig, säger att han är falsk.
Den natten kände jag att han lyckats släcka den glöd som jag så länge försökt ha vid liv.
Jag la mig också på soffan och sov, skit förbannad. Och hatade mig själv.
Det värsta e att jag kan egentlige inte klandra honom för att jag inte betyder nåt för honom. Den som e dum i huvet e ju jag.