Oj det var länge sen...

Idag ere 2 år sedan han å jag inledde vårt förhållande... 1 och ett halvt år sedan vi blev påkomna... Och nu bor han hos mig sedan 4 månader tillbaka.
Han och jag har blivit ett. Det är dock inte passionerat kärleksförhållande, vackert med sköna fina ny förälskelse minnen utan kanske vår kärlek började för... ja när han flyttade in här. I alla fall hans "kärlek" till mig började då när han flyttade in till mig.
Han och jag behöver av nån anledning varann, vi älskar varann, men på ett annat sätt... Jag vet inte vilket men inte sånt där hmmm...Jag har inte orden. Vi e beroende av varann, som... Åhhh jag vet inte vad det är vi har. Vi verkar helt enkelt behöva varann, fast vi går åt olika håll. Vi har inga gemensamma mål, ingen gemensam dröm om en framtid ihop, Inga planer ihop, vi bara är med varann. kanske väntar båda på nåt bättre men så länge har vi varann... Båda kanske e fega för att vara själva, därför går vi an för varann...Men grejjen e den ingen gör en effort för att gå skilda vägar heller så vi är också fast med varann...Vi bara e med varandra, bara existerar med varann, men har ingenting gemensamt än att jag har honom och han har mig.
Jag har min egen dröm och han har sin dröm och vi lever under samma tak. Han har sitt och jag har mitt, men på nåt sätt älskar vi varann... Antar jag...

Några saker som låg i utkastlådan...

2007-11-16
Han svarar inte när jag ringer. Han och jag har haft en överenskommelse om att han aldrig no matter what ska ignorera mig. Vill han inte träffa mig ska han vara ärlig, inte låta mig stå där hängandes helt ovetande. Det e det enda krav jag ställt på honom. Aldrig ignorera mina samtal aldrig. Men han har gjort det och då mår jag såååå dåligt. Jag har sagt att både han och jag är en lögn så det spelar ingen roll...
Sen så kommer jag på varför varför i all världen skulle han vara ärlig mot mig, han har aldrig aldrig varit ärlig mot sin tjej och vad får mig att tro att han skulle vara det mot mig. Jag e ju dum i hela huvet. om han kan skita i sin tjej så lätt och skita i att svara när hon ringer då kan det ju absolut inte vara svårt att skita i mig och mina känslor. Jag bara skrattar åt mig själv och känner mig dubbel lurad...
Vad får mig att tro att han inte skulle lura mig.
2007-11-12
Han påstår ju att hon vill ha tillbaka honom, men att han inte vill.
Men jag vet inte riktigt om jag kan tro på det...
2007-11-11
Först och främst hände en ganska bra grej trots allt. Det va när jag såg hur skraj han vart för att hon stod där utanför. Att han blev så ynklig. Han satt där i sina bara kallingar i köket och bara såg fånig ut. Och jag tänkte Jag håller på med en ynklig man som har förhalat det mesta inför sin "flickvän" och att han inte kan stå upp för vad han håller på med.
2007-10-12
Okey...Jag har ju hittat henne på Facebook, hon är ful...eller nä ful söt.

Jag vet inte hur länge till jag pallar

Jag är inte längre Älskarinnan, han och jag har ju inlett ett rätt så skabbigt förhållande... Jag är jätte nojjig att han träffar andra, behind my back... Jag har försökt med allt. Jag är som besatt. Detta har börjat ta på mitt allt, karriär, mina vänner e trötta på mig, jag går inte ut längre, orkar inte och har inte lust att träffa nån annan. Jag har sagt till honom att det är ok att han träffar andra så länge han talar om det för mig. Jag har tänkt på det...kanske finns en Polygam läggning, män och kvinnor som faktiskt helt rent och ärligt kan älska flera. Men eftersom det är så tabu och fel så kan vissa inte erkänna för sig själva eller andra att de faktiskt kan älska flera... Det e som homosexualitet, vissa kommer alltid leva ett liv in denial för sin "läggning"...Drift...Ibland har jag också funderat på om man den otrogne blir orättvist behandlad...Vårat samhälle driver en människa till "otrohet" när det bara handlar om en viss drift... Som inte är ens erkänd för sig själv...Utan den här "otrogne" lever hela tiden i nån slags ångest för alla utsvävningar den gör...
Det jag vill säga - Alla mina vänner tycker ju att han är ett svin... Alla säger att han kommer göra om det, vilket jag också tror. Men det fanns ett ögonblick i vår tid tillsammans då han verkligen sa att han ville ha oss båda, varken hon eller jag skulle någonsin gå med på det. Men då tänkte jag det var jätte genuint menat från hans sida, men det var vi som förhindrade det...
Jag har försökt säga till honom, detta kanske är din drift din läggning...Och nja vi pratade inte vidare om det. Det är ett sett för mig att också försöka få fram sanningen. Jag talade också om för honom att Ifall han träffar någon annan, betyder det inte att jag kommer lämna honom. Jag vill bara veta så att jag har en valmöjlighet...Att stanna eller att dra. ( Självklart kommer jag att försöka dra)...Men det säger jag inte till honom, utan jag bara försöker göra allt i min makt för att avslöja honom....Ussshhhhh..A jag skriver huller om buller...jag vet inte in eller ut...Försöker jag bara släta över allt dåligt han gör mot mig...eller försvara... Det värsta är att det har gått så långt nu att det är egentligen inte längre hans fel... Jag har ju faktiskt ett val...Jag kan DRA...Men jag klarar inte av det... Felet har börjat ligga hos mig...Jag kan egentligen inte klandra honom för att inte Älska mig så som jag vill att han ska göra...Valet ock aktionen ligger nu i mina händer, men jag är såååå tönt. Det e som att det här är bättre än att vara ensam...Äh fan jag vet inte?

Det är inte fräscht

Nej nej...Vi har haft våra ups and downs...mest downs..och nu ere verkligen down...Jag pallar inte.. så fort ag begrundat kommer jag aat berätta...åh så mycket jag har att berätta...

Jag mår inte bra

Han och jag är inte en vacker historia...Inte alls. Den är hemsk och jag mår bajs. Mitt självförtroende och självkänsla är i botten och jag vill bara dö. Eller rättare sagt jag vill komma ur det här. Det här är en hemsk historia ur mitt liv. Jag är låst, paralyserad och förvirrad och helt orklös. Detta är mitt straff för att jag gick emellan ett förhållande. What goes around comes around, bad bad bad karma. Det är inte kul just nu. Och what is the message, don´t be a home wrecker, don´t get involved it´s not going to be nice...

Oj oj oj!

Det var länge sen ja skrev här...Oj oj oj... Det e väl ingen som läser detta och dessutom e jag kass på att marknadsföra denna sida. men av nån anledning e det lite skönt att ha den här lilla sidan...Men oj vad länge sen det va...
Ok vad har hänt.
Det tog ju slut mellan snubbe nr 1 och hon. Och jag å han hänger fortfarande. Det är slut mellan mig och snubbe nr 2, rann ut i sanden helt enkelt. Han va här dagen efter nyår och lämnade presenter utanför min dörr. Jag var inte hemma hade sovit hos man nr 1...eller gud vad jag ljuger...ville bara inte låta slampig. Jag hämnades på man nr 1 med att gå tillbaka till ett ex bara för en natt.( jag hittade till slut på nåt p nyår, var först på middag sen en annan fest natten lång) Jag tänkte också om jag ligger med nån annan så kommer jag till slut säga det( eftersom jag är dålig på att ljuga och dölja saker) å då kommer man nr 1 inte vilja va med mig, så gör han slut med mig och jag behöver inte vara beslutfattaren... Min plan funkade inte. En vecka funkade den, sen pallade jag inte att det var slut...Så jag tiggde å bad om att få komma tillbaka och det hela hade varit ett dumt misstag och att jag bara hade varit så frustrerad för att han hade varit så elak på nyår. Efter många glåpord om att jag var svag osv osv så tog man nr 1 tillbaka mig...och nu hänger vi fotfarande, men det har inte varit vackert fan inte helt fel heller dock, vi har haft ljusglimtar... Men vi är beroende av varandra. Jag vet inte? Efter jul så tog jag mig ett jätte svårt och tungt jobb och jag kände att jag behövde nån, jag skulle inte klara av att vara själv, jag behövde någon. Å han kankse behöver mig för att klara av uppbrottet från sin tjej, jag stärker honom. För båda kanske det bara har varit eller är bättre att ha nån än ingenting alls...

Men jag e nog mer beroende av honom, kanske för att jag inte får allt jag vill ha av honom, och väntar på det ögonblickat då han verkligen vill ha mig...jag vet inte. Ibland känns det hemskt, ibland underbart, men jag har honom inte oftast är jag orolig...

Det är nyår

Jag ill inte låta dramatisk men på ett sätt har jag valt det själv att sitta hemma ensam och totalt skita i Nyår. Visstkan det vara så i hopp om att han älskare nr 1 skulle vila va med mig, men självklart blev set inte så. Han har valt att vara med sina vänner inte frågat mig om jag vlll fira in det nya året med honom.
Men samtidigt har jag faktiskt inte riktigt blivit bjuden på nåt i år. Alla mina vänner är par så de flesta ska på parmiddagar och sånt, ta det lungt och ja jag har inte blivit bjuden. Asså mina bästa vänner har blivit bjudna till folk som jag inte känner. I alla fall så jag sitter här själv just nu. Och det känns värre än vad jag trodde det skulle kännas...Igår bestämde jag mig för att inte göra nåt...idag halv ångrar kjag mig. Men samtidigt känner jag inte att jag orkar göra något.
Mitt dilemma e ska jag dricka lite vin för mig själv, eller ska jag börja med att söva mig själv med lite sömnmedel för att slippa den här dagen. Dricker jag vin så kan jag ju inte ta mina piller...men tar jag pillrena så kankse jag missar nåt. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kankse orkar göra nåt senare ikväll...men samtidigt känns det så tråkigt att inte ta sig ett glas vin. Jag är rädd för att jag inte kommer kunna somna ikväll efter att jag druckit då skulle jag ju vilja ta sömnpiller, men ite kunna, och jag vill inte sitta halvfull i min ensamhet och inte kunna sova...
Vad ska jag göra...söva mig nu?
Det här är nog den värsta dagen i mitt liv på jätte länge.