Idag ere 2 år sedan han å jag inledde vårt förhållande... 1 och ett halvt år sedan vi blev påkomna... Och nu bor han hos mig sedan 4 månader tillbaka.
Han och jag har blivit ett. Det är dock inte passionerat kärleksförhållande, vackert med sköna fina ny förälskelse minnen utan kanske vår kärlek började för... ja när han flyttade in här. I alla fall hans "kärlek" till mig började då när han flyttade in till mig.
Han och jag behöver av nån anledning varann, vi älskar varann, men på ett annat sätt... Jag vet inte vilket men inte sånt där hmmm...Jag har inte orden. Vi e beroende av varann, som... Åhhh jag vet inte vad det är vi har. Vi verkar helt enkelt behöva varann, fast vi går åt olika håll. Vi har inga gemensamma mål, ingen gemensam dröm om en framtid ihop, Inga planer ihop, vi bara är med varann. kanske väntar båda på nåt bättre men så länge har vi varann... Båda kanske e fega för att vara själva, därför går vi an för varann...Men grejjen e den ingen gör en effort för att gå skilda vägar heller så vi är också fast med varann...Vi bara e med varandra, bara existerar med varann, men har ingenting gemensamt än att jag har honom och han har mig.
Jag har min egen dröm och han har sin dröm och vi lever under samma tak. Han har sitt och jag har mitt, men på nåt sätt älskar vi varann... Antar jag...
Förmiddagsfika.
8 år sedan
3 kommentarer:
Hej
Hitta din blogg när jag sökte på otrohet. Min kille har haft mailkontakt med en annan tjej och bytt bilder med varandra :( jag hitta hans bild mail från henne och frågade honom om dem. Fick till svar att det inte betydde nåt och att han hade bett om bilder på henne eftersom att han inre visste vem hon va. Nu har det gått ett år sedan jag fann mailat och han och jag är fortfarande ett par men jag är trasig, vill veta vill fråga henne men vet inte om jag vågar. Efter att ha läst din blogg borde jag fråga henne och stalka henne ;)
Fyy allt är bara jobbigt, vill bara berätta ändå att vi har två barn tillsammans och därför blir det vara så mycket svårare....
Själv drömmer jag mest att få tillbaka min riktiga vän. Känner mig dock arg och besviken att känna mig utnyttjad av den som stod en närmast. Hans ex och jag har börjat hata varandra och även om jag tyckte synd om henne från början och den enda som hade det så är det ändå jag som är svarta fåret medan andra går lös.... Det får mig att fortsätta bara för att jag kan.
Jag är gift och inledde för fem-sex år sedan ett förhållande med en god vän. Även han gift. Under tiden innan jag blev avslöjad var jag bl.a. på fest hos han och hans familj vid flera tillfällen, och bjöd även han och hans fru på fest. Vi åkte på några förtäckta resor ihop. Jag hann även köpa en lägenhet där vi kunde träffas diskret. Ofta flera ggr i veckan. Min tanke var att vi skulle bli ett par. Men han ville inte skiljas. När vi blev avslöjade bröt helvetet löst. Hans fru försökte flera ggr ta livet av sig och hon kontaktar mig flera ggr i veckan. Nu har det gått över fyra år, och hans fru vägrar acceptera att han och jag fortfarande är vänner och har kontakt. Min fråga till dig och andra som läser här är: är det nödvändigt att man bryter med sin älskare bara för att hans fru kräver det? Har inte vi några rättigheter i detta?
Skicka en kommentar